Hej på er!
Nu är jag tillbaka i vardagen med sola och allt vad det innebär, jag har även planerat att ta upp Gi:andet igen så nu ska vi se om det går lite bättre den här gången. Hoppas på det!
Som sagt tillbaka i skolan, vi började igår och då hade vi klasskamp med lite små tävlingar och det ska vi holla på med hela denna terminen och vinnande klass får fina priser, hoppas vi vinner. Det är nice att vara tillbaka i skolan igen :)
Igår kväll var jag på bio med Emil och det var riktigt trevligt. Tack för det Emil =)

Jag vet att jag har varit riktigt dålig på att blogga nu i sommar men jag ska försöka bli lite bättre snart men som det ser ut nu kan det bli svår pga att min dator är trasig igen så jag bloggar just nu från Daniels dator, men så fort min är okej igen så ska jag bli bättre med bloggandet det lovar jag.

Hej på er!

Jag vet att jag inte har skrivit så mycket denna sommaren men har haft ganska mycket på huvudet, det är en super lame ursäkt men det som hände i början av sommaren satte sig lite på mitt huvud och det var lite jobbigt ett tag men jag har kommit över det nu. 
Denna sommaren blev inte vad jag hade tänkt mig. Jag trodde eller hoppades att det skulle bli en kul sommar med vännerna, sol och bad.
Visst min sommar har varit jätte mysig men det känns som att det är något som har fattas, eller någon. Det känns lite som det är något jag har missat, en liten sak som jag inte riktigt vet vad det är. Just nu känns det som att allt jag skriver bara är tomma ord som ingen riktigt kan förstå förutom jag, men ändå måste jag skriva vad jag har på tankarna nu, det var ju det jag startade bloggen för från början.

jag vet att jag är löjlig nu men i morgon ska jag åka och göra en magnetröntgen för att kolla läget i ryggen efter olyckan. Även fasst det säkert inte är något som är fel så är jag nervös.
Jag har börjat gå ut och gå igen och här om dagen var jag ute och sprang men efteråt får jag ont och mina händer domnar bort. Alla säger att det nog beror på att jag har svullnader i ryggen och att det går över men det har gått 8 - 9 veckor och det kommer fortfarande när jag anstränger mig. Det är vad som gör mig nervös. Snart får jag ju veta att inget är fel och att det kommer gå över men det är fortfarande skrämande för mig att inte veta vad det är som gör att det blir så.

Nu är ni nog trötta på mitt klagande. Så jag får avrunda detta inlägget med något lite mer alldagligt

Skolan börjar snart igen och allt blir som vanligt och jag tycker att det ska bli ganska skönt.