Der är ju då när informationen man har fått har sjunkit in ordentligt som man förstod vad som sagts. Det är ingen stor grej men jag vill inte ta mer nu, det känns som att den där bägaren som innehåller allt en människa ska behöva ta har varit full ett tag med nu börjar det sakta rinna lite över kanten, bara för små saker.
Känns som att jag skulle behöva komma bort från allt ett tag, men det går inte att springa och gömma sig så fort allt blir jobbigt. Jag är som ett litet barn som gömmer springer gömmer sig under täcker så fort jag blir rädd. Jag måste växa upp snart, man jag vill inte. Jag vill kunna vara så liten även om de e fånigt och dummt.
Nu dör snart min dator och jag har ingen laddare, ska ha natur senare och sen ska jag hem och packa mig ur mitt rum.